Skillnaden mellan ADHD och ADD

Den största skillnaden mellan ADD och ADHD är för de allra flesta graden av hyperaktivitet och brister i impulskontroll. Vid ADD handlar svårigheterna framför allt om uppmärksamhet och koncentration, utan den tydliga överaktivitet och impulsivitet som förknippas med ADHD. Gemensamt för båda diagnoserna är att det kan vara svårt att behålla koncentrationen, komma igång med uppgifter, skapa struktur och sortera bort distraktioner.

Vid ADHD är hyperaktiviteten mer framträdande, vilket kan leda till rastlöshet och svårigheter att hejda impulser. Enligt Vårdguiden 1177 kan ADD vara svårare för omgivningen att lägga märke till. Att ha ADD eller ADHD betyder inte heller att koncentrationsförmågan alltid saknas. Många blir helt uppslukade av intressanta aktiviteter, men har svårare att rikta om uppmärksamheten till något annat.

‍

Ouppmärksamhet kontra hyperaktivitet

Den tydligaste skillnaden handlar om uttryckssättet och hur vardagen påverkas. Vid klassisk ADHD förekommer tydliga tecken på överaktivitet och impulsivitet. Det kan handla om svårigheter att sitta still, ett högt prattempo eller en inre oro som driver personen att hela tiden hålla sig i rörelse.

Vid ADD saknas den yttre motoriska överaktiviteten. I stället kan personen uppleva ett inre tankebrus, glömska och svårigheter att komma igång med eller slutföra uppgifter. Tankarna svävar lätt iväg, och det krävs stor mängd energi för att sortera intryck under en hel skol- eller arbetsdag.

Medicinsk indelning enligt Socialstyrelsen och DSM-5

I den psykiatriska diagnosmanualen DSM-5 delas ADHD in i tre huvudsakliga presentationer:

- Huvudsakligen ouppmärksam form (ADD): Svårigheter med koncentration, planering och uppmärksamhet dominerar.

- Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form (ADHD): Motorisk rastlöshet och impulsivitet dominerar.

- Kombinerad form (ADHD): Kriterierna för både ouppmärksamhet och hyperaktivitet uppfylls.

‍

Så kan ADD och ADHD märkas i vardagen

Tecknen på ADD är mer dolda utåt, vilket gör att svårigheterna ibland tolkas felaktigt av omgivningen. I kliniska observationer möter våra psykologer ofta barn som i skolan framstår som lugna och anpassade men hemma drabbas av starka utbrott. Utbrotten beror ofta på kognitiv utmattning, vilket innebär att hjärnan blir helt tömd på energi efter att ha lagt alla resurser på att sortera intryck och upprätthålla uppmärksamheten under skoldagen.

ADHD kan ta sig olika uttryck genom livet. Hyperaktivitet som är tydlig och fysisk under barndomen kan bli mindre framträdande med åldern, medan vuxna fortfarande kan uppleva rastlöshet och svårigheter med bland annat uppmärksamhet och organisering. ADHD delas in i olika presentationer beroende på om symtomen främst handlar om ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet eller en kombination av dessa. Forskning visar samtidigt att hur ADHD visar sig kan variera med åldern och bero på hur symtomen bedöms (Willcutt, 2012).

För vuxna handlar utmaningarna ofta om att planera sin tid, skapa struktur i arbetet och hålla reda på tider och överenskommelser. Svårigheterna kan också märkas i sociala sammanhang, där det kan vara svårt att uppfatta sociala signaler och förstå vad som förväntas i olika situationer.

Skillnader utifrån kön och ålder

Symtomen kan se olika ut beroende på både kön och ålder. Nationella vård- och insatsprogram beskriver att det inte är helt kartlagt varför flickor och kvinnor får en ADD eller ADHD diagnos senare i livet, men gissningsvis handlar det om att de oftare får diagnosen ADD och många lär sig att kompensera för sina svårigheter i skolan eller arbetslivet. Det kan göra att problemen inte uppmärksammas förrän senare i livet. För många kvinnor med odiagnostiserad NPF är det ångest, nedstämdhet eller utmattning som först leder till kontakt med vården.

Hos pojkar med ADHD är hyperaktivitet och impulsivitet ofta mer framträdande än hos flickor. Det kan innebära mer synliga beteenden, vilket kan bidra till att svårigheterna lättare uppmärksammas av omgivningen. Samtidigt är könsskillnaderna komplexa och symtombilden varierar mycket mellan individer. (Mowlem et al., 2019, Young et al., 2024)

Så ställs diagnosen

En neuropsykiatrisk utredning inleds med en kartläggning av personens utveckling, vardagsfungerande och symtomhistorik. Legitimerad psykolog och specialistläkare genomför strukturerade intervjuer, kognitiva tester och inhämtar information från anhöriga eller skola. Den samlade bedömningen visar om svårigheterna uppfyller kriterierna för ADD eller kombinerad ADHD, samt hjälper till att utesluta andra orsaker till uppmärksamhetsproblemen.

Utredning och hjälp hos Bonliva Care

Om du känner igen dig eller ditt barn i beskrivningen kan en utredning ge ökad förståelse för svårigheterna och vilket stöd som kan behövas. På Bonliva Care genomförs våra neuropsykiatriska utredningar av legitimerade psykologer och läkare och följer Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid ADHD och autism. Utredningen anpassas efter individens behov och förutsättningar, oavsett om det gäller barn eller vuxna.

-> Boka kostnadsfritt rådgivningssamtal

Behandling och stöd efter diagnos

Efter att en utredning är klar anpassas insatserna utifrån om personen har ADD eller kombinerad ADHD. Behandlingen kombinerar vanligtvis medicinska, kognitiva och pedagogiska insatser för att underlätta vardagen.

- Läkemedelsbehandling: Stimulerande eller icke-stimulerande läkemedel kan dämpa symtom som inre oro, impulsivitet och koncentrationssvårigheter genom att påverka signalämnen i hjärnan.

- Kognitivt stöd och psykopedagogik: Utbildning om diagnosen ger ökad förståelse för både personen själv och anhöriga. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och arbetsterapi ger konkreta verktyg för tidsplanering, struktur och rutiner.

- Anpassningar i vardagen: Anpassningar i skolan eller på arbetsplatsen bidrar till att minska den kognitiva belastningen och underlätta uppmärksamheten.

‍