Reportage
“Det är viktigt att alla som arbetar nära barn får större kunskap om olika funktionsförmågor”
Läs vår intervju med en av Bonliva Cares medarbetare Cristina Andersson, legitimerad psykolog. Hon berättar hur en utredning kan se ut fö...
Vi publicerar regelbundet nyheter och artiklar som rör neuropsykiatri och diagnoser, samt de senaste nyheterna om Bonliva Care. Du hittar samtliga publikationer genom att klicka på knappen nedan.
Lever du eller någon nära dig med en neuropsykiatrisk diagnos såsom ADHD, ADD, autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning? Då vill vi gärna höra din berättelse, din känsla, dina lärdomar eller tips. Vår strävan är att alla ska bli hörda och sedda för den unika person de är. Dela din historia genom att klicka på knappen nedan. Det går bra att vara anonym!
Jag fick min ADHD-diagnos för mindre än ett år sedan, när jag var 35 år gammal. Jag har alltid vetat att jag är annorlunda, som att jag var en utomjording som försökte passa in med vanliga människor. När jag fick min diagnos var det först en lättnad men sedan en sorg över de år som gått förlorade och hur mitt liv hade sett annorlunda ut om jag fått diagnosen tidigare. Sorgen kommer ibland men oftast är det en lättnad över att äntligen förstå mig själv och att jag inte är fel, min hjärna fungerar bara lite annorlunda.
.jpg)
Att vara mamma till barn med npf-diagnos ser jag lite som en merit, visst innebär det mycket stress och oro men man får också lära sig att ha ett rejält tålamod. Det svåra anser jag inte ligga hos mina barn, utan det är oförståelsen och okunskapen i samhället.
.jpg)
Som förälder till ett barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer behöver man på djupet omfamna uttrycket att varje barn är unikt. Utifrån detta kan man hitta inspiration och glädje att hjälpa barnet att utvecklas utifrån sina ibland ovanliga förmågor, samtidigt som man sörjer för de funktioner som behöver stöttas upp. För att som förälder orka och hjälpa barnet kompensera för vissa funktionsvariationer är tillgänglighet och lyhördhet från vård- och samhällsinstanser helt avgörande.
.jpg)
Jag minns när jag och min bror var barn och han hade svårt med skolan och att få vänner, han hade svårt med språket och att förstå det sociala samspelet. Han fick sin Asperger diagnos när han var 23 år. Jag har känt enorm frustration och sorg över att mitt syskon inte fått rätt stöd tidigare i sitt liv, då kunde hans liv sett annorlunda ut idag. Ett råd är att verkligen våga vara öppna om er situation när ni sträcker efter hjälp, även om det kan kännas svårt eller skamfyllt.
.jpg)
.jpg)
